Betyg och reformer

I DN idag (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=728808) kan man läsa om ytterligare en aspekt av debatten kring skolan. Den här gången handlar det om hur och när våra kära barn/elever ska betygsättas. Björklund, och alliansen, vill ha skriftliga omdömen redan från årskurs ett medan socialdemokraterna och lärarfacken inte vill ha det.

Personligen ser jag mest fördelar med att så tidigt som möjligt ge ut omdömen och senare betyg. Delvis har detta att göra med att hemmen tidigt blir informerade om hur det går för barnet i skolan, men det har också att göra med ett förtydligande av skolsituationen i stort. Ett scenario som jag tänker mig är att föräldrarna till en elev blir varskodda om att det inte går så bra i skolan. Föräldrarna (som antagligen inte tror på skolan) undersöker naturligtvis vad det är som inte fungerar samt vad som kan göras åt problemet. Det är här den riktiga vinsten ligger...

Att uppmuntra föräldrar till en ökad kontakt med skolan belyser inte bara eleven i fråga utan även skolan i sig. Lärarna kommer att bli tvungna att arbeta fram underlag till omdömet samt eventuella åtgärdsplaner så att eleven klarar sig bra genom skolan. Om inte något av detta görs kommer föräldrarna att klaga, och klagande föräldrar kan verkligen tvinga fram förändringar i skolans värld (till skillnad från klagande elever eller lärare).

Så omdömen och tidigare betyg skulle antagligen leda till en ökad kontakt mellan skola och föräldrar. Detta i sin tur sätter i första hand ökad press på skolan vilket i sin tur kräver professionellare lärare och ledning. I förlängningen kan man ju också hoppas att en professionellare skola kan sätta/ge professionella löner.

Motivation

Jag vet inte om det beror på den otroligt grå och trista vintern, men den här veckan har inneburit en motivationskris för mig. Mitt i veckan dök frågan upp i mitt huvud. ”Vad motiverar mig att göra ett bra/bättre jobb?” Direkt när den slog mig hade jag inget bra svar, vilket i sig var lite deprimerande. Jag funderade dock vidare, och det är kring just motivation som jag tänker reonera i det här inlägget.

Min första lite bittra tanke var att en bättre lön skulle få mig motiverad. Tankarna snurrade vidare i en nedåtspiral om lärarnas status och mycket av de lite mer negativa aspekterna av läraryrket radades upp i mitt sinne. Men någonstans där i nedåtspiralen blev det också tydligt att jag antagligen inte skulle bli så mycket mer motiverad av just en högre lön. För att få lite mer på fötterna bestämde jag mig för att ställa frågan till lite fler personer. ”Vad motiverar dig att göra ett bra jobb?”

Den gemensamma faktorn till motivation, enligt de jag pratade med, var ”yrkesstolthet”. Detta gällde både för andra lärare och för vänner inom andra yrken. Vidare nämnde de att andra, mer spännande arbetsuppgifter, större ansvar och (faktiskt) högre lön skulle kunna motivera. Jag ska erkänna att det kändes ganska så bra att yrkesstoltheten låg högt som motivationsfaktor samt att variation och utveckling var ytterligare aspekter. Det bekräftade på något sätt det jag varit inne på tidigare om de bristande karriärmöjligheterna inom läraryrket.

För att ge ännu en nyans vill jag påstå att det som gör en bra lärare inte alls behöver ha att göra med mängden arbete som läggs ner. Jag vill alltså påstå att en lärare med rätt personlighet och inställning kan klara sig betydligt bättre än den som lägger ner en massa tid på pedagogik och liknande. Detta i sig kan vara en märklig känsla då lektioner med bristfällig planering kan bli hur bra som helst medan väl genomarbetade övningar kan falla platt.

Hårdare arbete behöver alltså inte nödvändigtvis leda till bättre/mer uppskattade lektioner. Av samma anledning leder inte nödvändigtvis hårt arbete till att man känner sig mer lyckad som lärare. Sen tror jag att ni alla förstår att en välplanerad lektion ofta får ett bättre utfall än en oplanerad. Vad jag vill belysa är att eleverna däremot relativt ofta dömer en lärare efter person, snarare än efter pedagogik. Detta motiverar åtminstone inte mig att arbeta extra hårt.

Avslutningsvis vill jag återigen påpeka att variation och alternativ inom yrkets ramar är en nyckel till att finna motivation på jobbet. Att få känna att man utvecklas och får större ansvar är viktigt. Sen tycker också jag att mer ansvar ska innebära en högre lön, och jag hoppas att jag står relativt oemotsagd på den punkten.

Vad tycker ni kära läsare? Vad motiverar er till ett bra jobb? Är det lön, variation eller kanske beröm från chefen som är det viktigaste? Kom gärna med kommentarer!