fredag 4 januari 2008

Tandlösa medlemmar gör ett tandlöst fack…

Att skolan idag är ett område för debatt råder inget tvivel om. Det diskuteras allt från betyg, omdömen, hårdare tag och avtal för lärarna. 2008 ger en känsla av att innebära förändring, förhoppningsvis en förändring till det bättre. Spänt och förväntansfullt väntar en enorm yrkeskår på att få upprättad status, bättre arbetsförhållanden och lön för mödan. Att vi just väntar kan bli vårt fall…

Som tidigare fackligt engagerad kom jag ofta i kontakt med olika frågeställningar om behovet att vara med i facket. Är det värt pengarna och vad får jag egentligen för medlemsavgiften? Har facket egentligen lyckats åstadkomma något bra? Kan jag inte klara mig bättre i en löneförhandling på egen hand? Frågor som absolut är berättigade och värda att ställa. Många av frågeställarna missar dock viktiga poänger.

En av dessa är att en facklig organisation är en organisation som byggs och formas av dess medlemmar. Med detta menar jag att som fackligt ombud står man tandlös ifall de medlemmar man företräder inte påtalar saker som de är missnöjda med. Självklart kan ombudet bevaka tecknade avtal men det i sig räcker inte för att påverka och förändra.

Enade medlemmar som är på sin vakt och står bakom ombudet kan däremot förändra och påverka. Allt för ofta glöms detta bort och medlemmarna faller tillbaka på att det ju faktiskt har betalat en facklig avgift och därmed kan kräva förändring och förbättring. Personligen kan jag tycka att det är lite som att betala en avgift till en golfklubb och förvänta sig att bli bättre på golf. Tro mig, det fungerar inte så…

Så om vi lärare någonsin ska se en förändring av statusen på vårt yrke, lönen i våra lönekuvert eller arbetssituationen vi befinner oss i, måste vi våga påtala att förändring krävs. Att göra detta via en facklig ombudsman kan många gånger vara betydligt smartare än att göra det på egen hand. Känner du att du inte har det förtroendet för ditt ombud eller att personen i fråga inte kan ta saken med din skolledning kanske det är dags att byta ombud. Kanske du själv är bättre lämpad för uppgiften?

Det absolut bästa jag gjort under mina år som lärare var att engagera mig i facket. Dels för att få diskutera frågor med fackliga kollegor och skolledning, men också för att det gav mig bra insyn i mina rättigheter och skyldigheter som lärare. Det lärde mig också att facket blir vad vi medlemmar gör av det. Utnyttja facket så mycket du bara kan. Det är därför det finns där och det är så det blir starkt!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men.. Då riskerar man ju att hamna i obehagliga diskussioner med riktiga människor. Jag föredrar att knyta näven i fickan när jag läser i tidningen om hur inflationen är högre än min löneökning i år igen

Anonym sa...

Dax för en kommentar om det nya avtalet!!

Anonym sa...

Det som stör mig är hur mycket extra-tid man måste lägga på läraryrket på kvällar och helger. Det gör ju att man inte hinner umgås med barnen, rasta vovven eller ens renovera lägenheten..

Anonym sa...

Jag håller med dig...BIG TIME! Som fackligt ombud för LR just nu försöker jag få medlemmarna att våga diskutera saker de vill förändra...att jag inte har möjlighet att vara en detektiv eller tankeläsare.../Anna

Anonym sa...

Att vara med i facket för att höja läraryrket status är som att gå med i IOGT för att sänka alkoholskatten.

Lr och Lf har förått lärarkåren vid otaliga tillfällen och de är en SKAM att tänkande akademiker betalar till dessa SVIN. Bara det faktum att man villkorslöst släppt sommarlovet är så pinsamt skamligt att varje lärare som efter det betalar medlemsavgift med skammens rodnad borde lämna yrket!

Det enda fackliga krav som är rimlig är: 1968:år arbetsvilkor - nu. Innan det är ordnar kommer inte ett enda betyg att sättas i sverige!

Tyvärr är det en orimlig tanke - de fackanslutna förädarna är till närmare 100% nöjda med senaste lönesänkaravtalet - se bara hur snällt de valde om fackledningsrabulisterna. Och lärarna har ALDRIG strejkat över en betygsättning och överhuvudtaget inte varit i konflikt sedan Sovjetunionens dagar.

Om nu någon - vem som helst - tänker bemöta detta och försöka att försvara facket - på ena eller andra sättet (hur ni nu ska bärar er åt) har jag ett enda krav. Ge mig ETT enda exempel på en ordentlig facklig framgång de senaste TJUGO åren. ETT ENDA EXEMPEL på hur lärarnas arbetsförhållande blivit bättre genom fackets försyn.