Efter att ha varit yrkesverksam ett tag börjar det med all önskvärd tydlighet framgå att läraryrket är fast i en återvändsgränd. Har du erhållit din fasta tjänst har du i princip nått målet. Vägarna vidare är få och på intet sätt självklara. Detta i sig är en insikt som åtminstone för mig personligen gör yrket mindre stimulerande. Som jag varit inne på i tidigare inlägg innebär det inget ”extra” för den lärare som gör ett extra bra jobb.
En god vän till mig har sagt, ”Det kan inte ha kommit som en överraskning att läraryrket inte är något för den som vill göra karriär”. Med facit i hand kan jag inte annat än ge honom rätt. Men ska det verkligen behöva vara på det sättet? Varför är skolan så låst i de traditionella rollerna? Skolan skulle enligt min mening behöva genomgå större förändringar för att erbjuda högkvalitativ utbildning samt locka och behålla kompetent personal.
I dagsläget ligger en fortsatt karriär, med förhoppning om att kunna ändra något, i den ena vågskålen. I den andra vågskålen ligger en annan karriär som jag ännu inte vet vad den skulle vara. Men kanske är den bättre än att fastna i en arbetskultur som inte leder framåt…
2 kommentarer:
1. Friskolorna har faktiskt öppnat något av vad som skulle kunna kallas "karriärsvägar". I alla fall finns det seriösa skolor som betalar för att få bra lärare.
2. Lärarbristmyten odlades av kommunerna för att få ner lönerna. De fackanslutna drägget gick på detta utan att en göra en egen undersökning (ett oförlåtligt svek.)
3. Varken lärarfack, skolminister eller arbetgsgivare har trots läraröverskottet och kritiken mot lärarutbildningarna dragit krävt stopp i antagningen till lärarutbildningarna. Vilket vore det enda rimliga (åtminstone för ett seriöst fack).
Slutsatsen? Jo, de fackanslutna lärarna har själva genom passivitet, ovilja (och ren ondska?) lyckats spela arbetsgivarna rakt i händerna. Idag går nyexaminerade lärare från skola till skola med mössan i handen och tigger om att få timvikariat.
Fyrtiotalisternas svek är uppenbart. De tog över ett välbetalt högstatusjobb och lämnar över ett tredje klassens låglönejobb. Till synes utan att skämmas!
Dags att bli lite konstruktiv här känner jag.
Efter att ha läst igenom blogg-inläggen så har vi fastställt att:
* Lärare har för låg lön
* Lärare har för mycket att göra
* Lärarnas organisation är otydlig
* Lärarnas karriärvägar är otydliga
Nästa steg (om man vill fortsätta diskussionen) borde väl rimligtvis vara att skissa på en alternativ organisation, som dessutom har karriärmöjligheter. Detta skulle kunna åstakommas av en mindre platt organisation, vilket å andra sidan kanske ger andra nackdelar (lägre ingångslöner, fler "chefer" etc)
Vidare!
Skicka en kommentar