Eleven i första rummet…

I media den sista tiden har det varit mycket prat om John Bauergymnasiet och den vinst som ägarna tagit ut ur verksamheten. Elever har intervjuats och vittnat om att kvalitén på undervisningen har varit dålig och att deras förväntningar på skolan inte har införlivats. Det finns lite olika aspekter av den här händelsen som är värda att fundera över.

En av dessa aspekter är friskolans rätt att gå med vinst. Min uppfattning är att media och samhället i övrigt inte tycker att en skola ska gå med vinst, utan att de pengar som skolan förfogar över direkt ska komma eleven till godo. Det är visserligen en fin tanke att det skulle vara en pedagogisk vision, och inte vinstintresse, som drev fram de olika friskolorna. Å andra sidan är ju inte detta heller helt bra med tanke på debatten om de religiösa friskolorna. Vi får nog helt enkelt finna oss i att de som startar en friskola vill gå med vinst, precis som de som startar ett vanligt företag…

Den andra aspekten av friskoledebatten berör just vinsten som i det här fallet John Bauergymnasiet har gjort på sin verksamhet. Så som det resonerats i media var detta pengar som skulle tillfalla eleverna i form av bättre utrustning etc. Detta ligger i linje med den generella inställningen att skolan ska göra allt för elevens bästa. En fråga som jag dock tycker är värd att ställa är till vilket pris eleverna prioriteras?

För att förtydliga skulle jag vilja göra en liknelse som jag kom att tänka på, på väg till jobbet i morse. Tänk dig att du skulle sätta dig i en buss där passagerarkomforten skulle motsvara en 1:a klass flygresa. Video, sköna säten, musik och kanske lite snacks… skönt va? Tänk dig sedan att detta hade möjliggjorts genom att låta busschauffören stå och jobba… Fullkomligt orimligt och knäppt, och det har väl absolut inget med skolans verksamhet att göra, eller?

Det jag vill komma åt med ovanstående resonemang är det faktum som eleverna vittnat om på tidigare nämnda gymnasium. Lärare som inte kom till lektionerna då de hade flera klasser parallellt och lärare som inte hade tid att individuellt se eleverna. Utan att egentligen veta kan jag tänka mig att det finns en del andra brister i lärarnas arbetsmiljö om det är så att man ska hålla två klasser igång parallellt.

Jag tror inte att det är medvetet, men indirekt säger man att det hade varit ok att arbetsmiljön hade varit så dålig, om vinsten istället hade tillfallit eleverna. Nu är detta ett extremfall men min erfarenhet är att lärarnas arbetsmiljö och arbetssituation gott kan nedprioriteras så länge det gagnar eleverna. Men är detta verkligen en strategi som fungerar?

Är det inte mer rimligt att lärare som trivs på sin arbetsplast och som har en rimlig arbetsbörda kommer att göra ett bättre arbete? Ett arbete där han eller hon hinner se samtliga elever, och ge dem den tid och uppmärksamhet som de kräver för att nå sina mål i skolan. Genom att lyfta lärarna kommer vi också lyckas lyfta eleverna.